Den vitfenade oceanhajen i Gullmarn

Jag ser att det cirkulerar en artikel från 2004, om när den vitfenade oceanhajen "Kurt" avslutade sina dagar i Gullmarsfjorden. Det är fortfarande ett sensationellt fynd och engelsmännen är fortfarande avundsjuka på oss...

Jag minns det som igår, trots att det var i oktober 2004. Min kollega ringde mig på jobbet på Fiskeriverket och sa att hon var i Skredsvik, hos militären. Röjdykarna hade från sin båt sett en stor haj vid ytan dagen innan, inne i Gullmarsfjorden. De hade försökt mata den med oxfilé men hajen var inte intresserad. Dagen efter hittade röjdykarna hajen strandad och de tog tillbaka den till militärbasen och där försökte nu min kollega artbestämma den. Hon misstänkte att det kunde vara en blåhaj, eftersom de sällsynt har fångats i våra vatten. Det klickade inte riktigt så det bestämdes att hajen skulle skickas ner till Naturhistoriska museet i Göteborg där jag skulle få se den nästa dag.

På kvällen rapporterade Tv4 om det intressanta fyndet. Hajen var endast filmad framifrån, men det räckte för att jag skulle kunna se att det inte var en blåhaj. Jag kan inte exakt säga vad som fick mig att instinktivt känna att detta var en vitfenad oceanhaj. Från sidan är det väldigt lätt att artbestämma vitfenade oceanhajar, på deras karaktäristiska höga ryggfena med sin rundade vita spets. Men jag såg den som sagt framifrån.

Tillsammans med hajbibeln, Compagnos FAO-publikation Sharks of the world, begav jag mig till naturhistoriska nästa morgon. Och där var den - den vitfenade oceanhajen.

Sedan dess har vi setts lite nu och då i olika mediesammanhang, jag och "Kurt" som jag kallar honom. Det finns ingen vetenskaplig artikel om "Kurt", men Kennet Lundin och jag beskrev fyndet i Fauna & Flora 2004:4.

För övrigt får man tydligen inte se glad ut vid en död haj. Folk som känner mig vet hur mycket jag älskar hajar och hur svältfödd jag är på hajmöten i kalla Norden. För mig var detta en STOR dag - en sällsynt haj hade sparats och vi kunde dokumentera fyndet ordentligt. Dessutom var jag lättad, att det var en vitfenad oceanhaj och inte någon av de 58 andra rekviemhajarna som strandat. Ärligt talat ser de ganska lika ut i mina ögon och artbestämningen hade tagit betydligt längre tid om det inte varit en Carcharhinus longimanus. 

Jag ser nog ofta glad ut i samband med döda hajar när jag tänker efter. Ja levande med, men oftast är de tyvärr döda när jag får komma nära dem. Jag har ju specialiserat mig på trollhajar och de är fortfarande omöjliga att hålla i fångenskap. Och de lever på sådana djup att dykare inte kan dyka där utan mycket komplicerad utrustning. Att få undersöka ett djur och därmed kunna bidra till ökad kunskap och medvetenhet, det gör mig glad. Min fascination för vad som gömmer sig i djupen, det gör mig glad.

Sommarens vithaj?

I år kom "sommarens vithaj" tidigt. I mitt inlägg från den 10 mars om vithajen Lydia så ger jag exempel på några av föregående somrars vithajslarm.

Den story som nu cirkulerar härrör från metroxpress och går ut på att det bara är en tidsfråga innan vithajen kommer till danska vatten.

Vilka är då årets belägg? Jo, klumpfiskar och andra fiskar från Medelhavet - där vithajen lever - har "börjat finna vägen till danska farvatten". Klumpfiskar är i stort sett plankton - de driver med strömmen och kan endast göra kortare spurter. Det blåser upp klumpfiskar på svenska stränder nästan varje år, så det är verkligen inte något nytt.

Vidare så hänvisar den intervjuade Lars Olsen från Den Blå Planet att man siktat vithaj vid England. Jag TROR att han syftar på Lydia, som ju simmade längs med den mittatlantiska ryggen innan hon vände i höjd med Irland och Storbritannien och simmade hem till Florida. Enligt hennes satellitmärke var hon aldrig närmare än 1300 km från den irländska sydkusten. Inte så många badare därute.

Det mest intressanta är hur svenska tidningar väljer att tolka den danska artikeln. Jag tror Sydsvenskan var först ut med att varna för vithajar i Öresund, sedan hängde de andra på.

I Danmark VÄLKOMNAR man vithajen med öppna armar.

Kvällsposten/Expressen väljer dock att tolka det som att forskarna VARNAR för vithaj i Skåne.

Att historien fått spridning i svenska media beror på att man tolkar "danska farvatten" som Öresund. Man glömmer bort att Danmark även har en lång nordsjökust och det är troligare att en eventuell vithaj dyker upp där än i våra utsötade vatten. Men som sagt, än så länge finns inga belägg för att några vithajar ens befunnit sig utanför den brittiska kusten. Och tro mig, det är många som letar.