Fenan vid Hallands Väderö

Det har filmats en fena vid ytan vid Hallands Väderö. 

http://hd.se/bastad/2014/08/08/har-hallands-vadero-fatt-sitt-eget/

Det är svårt att utifrån videon säga vad det rör sig om för djur, men antagligen är det en fisk av något slag. Den planktonätande brugden går ofta uppe i ytan och äter men den blir dels större, dels ser man ofta även den övre tippen av stjärtfenan.

Denna fisk ska vara 1 - 1,5 meter och fenan ca 30 cm. En klumpfisk har en fena som kan likna en hajfena (sök på sunfish surface fin och se själva).

Det går inte att utesluta att det rör sig om en haj, men att be mig artbestämma den är som att ge mig en lillfingernagel och be mig säga om det är Kalle, Lisa eller någon annan person.

Den vitfenade oceanhajen i Gullmarn

Jag ser att det cirkulerar en artikel från 2004, om när den vitfenade oceanhajen "Kurt" avslutade sina dagar i Gullmarsfjorden. Det är fortfarande ett sensationellt fynd och engelsmännen är fortfarande avundsjuka på oss...

Jag minns det som igår, trots att det var i oktober 2004. Min kollega ringde mig på jobbet på Fiskeriverket och sa att hon var i Skredsvik, hos militären. Röjdykarna hade från sin båt sett en stor haj vid ytan dagen innan, inne i Gullmarsfjorden. De hade försökt mata den med oxfilé men hajen var inte intresserad. Dagen efter hittade röjdykarna hajen strandad och de tog tillbaka den till militärbasen och där försökte nu min kollega artbestämma den. Hon misstänkte att det kunde vara en blåhaj, eftersom de sällsynt har fångats i våra vatten. Det klickade inte riktigt så det bestämdes att hajen skulle skickas ner till Naturhistoriska museet i Göteborg där jag skulle få se den nästa dag.

På kvällen rapporterade Tv4 om det intressanta fyndet. Hajen var endast filmad framifrån, men det räckte för att jag skulle kunna se att det inte var en blåhaj. Jag kan inte exakt säga vad som fick mig att instinktivt känna att detta var en vitfenad oceanhaj. Från sidan är det väldigt lätt att artbestämma vitfenade oceanhajar, på deras karaktäristiska höga ryggfena med sin rundade vita spets. Men jag såg den som sagt framifrån.

Tillsammans med hajbibeln, Compagnos FAO-publikation Sharks of the world, begav jag mig till naturhistoriska nästa morgon. Och där var den - den vitfenade oceanhajen.

Sedan dess har vi setts lite nu och då i olika mediesammanhang, jag och "Kurt" som jag kallar honom. Det finns ingen vetenskaplig artikel om "Kurt", men Kennet Lundin och jag beskrev fyndet i Fauna & Flora 2004:4.

För övrigt får man tydligen inte se glad ut vid en död haj. Folk som känner mig vet hur mycket jag älskar hajar och hur svältfödd jag är på hajmöten i kalla Norden. För mig var detta en STOR dag - en sällsynt haj hade sparats och vi kunde dokumentera fyndet ordentligt. Dessutom var jag lättad, att det var en vitfenad oceanhaj och inte någon av de 58 andra rekviemhajarna som strandat. Ärligt talat ser de ganska lika ut i mina ögon och artbestämningen hade tagit betydligt längre tid om det inte varit en Carcharhinus longimanus. 

Jag ser nog ofta glad ut i samband med döda hajar när jag tänker efter. Ja levande med, men oftast är de tyvärr döda när jag får komma nära dem. Jag har ju specialiserat mig på trollhajar och de är fortfarande omöjliga att hålla i fångenskap. Och de lever på sådana djup att dykare inte kan dyka där utan mycket komplicerad utrustning. Att få undersöka ett djur och därmed kunna bidra till ökad kunskap och medvetenhet, det gör mig glad. Min fascination för vad som gömmer sig i djupen, det gör mig glad.

Sommarens vithaj?

I år kom "sommarens vithaj" tidigt. I mitt inlägg från den 10 mars om vithajen Lydia så ger jag exempel på några av föregående somrars vithajslarm.

Den story som nu cirkulerar härrör från metroxpress och går ut på att det bara är en tidsfråga innan vithajen kommer till danska vatten.

Vilka är då årets belägg? Jo, klumpfiskar och andra fiskar från Medelhavet - där vithajen lever - har "börjat finna vägen till danska farvatten". Klumpfiskar är i stort sett plankton - de driver med strömmen och kan endast göra kortare spurter. Det blåser upp klumpfiskar på svenska stränder nästan varje år, så det är verkligen inte något nytt.

Vidare så hänvisar den intervjuade Lars Olsen från Den Blå Planet att man siktat vithaj vid England. Jag TROR att han syftar på Lydia, som ju simmade längs med den mittatlantiska ryggen innan hon vände i höjd med Irland och Storbritannien och simmade hem till Florida. Enligt hennes satellitmärke var hon aldrig närmare än 1300 km från den irländska sydkusten. Inte så många badare därute.

Det mest intressanta är hur svenska tidningar väljer att tolka den danska artikeln. Jag tror Sydsvenskan var först ut med att varna för vithajar i Öresund, sedan hängde de andra på.

I Danmark VÄLKOMNAR man vithajen med öppna armar.

Kvällsposten/Expressen väljer dock att tolka det som att forskarna VARNAR för vithaj i Skåne.

Att historien fått spridning i svenska media beror på att man tolkar "danska farvatten" som Öresund. Man glömmer bort att Danmark även har en lång nordsjökust och det är troligare att en eventuell vithaj dyker upp där än i våra utsötade vatten. Men som sagt, än så länge finns inga belägg för att några vithajar ens befunnit sig utanför den brittiska kusten. Och tro mig, det är många som letar.

Stor trollhaj fångad söder om Key West

Min absoluta favorithaj är trollhajen (Mitsukurina owstoni), eller goblin shark som den heter på engelska. Världen över är jag känd som "Goblin girl" på grund av min passion för denna mystiska haj.

The Goblin girl with the Goblin boy Foto: C. Stenberg

Nu når mig nyheten att fiskare fått en +18 fot (ca 5,5 meter) lång trollhaj i räktrålen när de fiskade på 600 meters djup söder om Key West, Florida, USA. Det gör den till en av de största trollhajarna som någonsin fångats. Den största hittills, uppskattade Parson et al, var mellan 540 - 617 cm lång. Den fångades i norra Mexikanska golfen.

Trollhaj Key West. Foto: Carl Moore

Trollhaj Key West. Foto: Carl Moore

Annars fångas de allra flesta trollhajarna utanför Japan. Sagami bay utanför Tokyo är något av en hot spot även om de flesta trollhajarna därifrån är relativt små, runt 1,5 meter. Men det har även fångats trollhajar utanför Nya Zeeland, Australien, Sydafrika, i Biscayabukten, utanför Madeira, Brasilien och Kalifornien.

Det finns idag inget kommersiellt fiske efter trollhaj, men en japansk bekant åt för några veckor sedan upp tungan på en trollhaj och hävdade att den var delikat. Det enda som idag har något ekonomiskt värde är dess käkar. Försök med att hålla trollhajar i fångenskap har hittills varit fruktlösa. Redan efter några timmar, upp till några dagar, ligger hajarna på botten med magen upp. Om det beror på högre vattentemperatur, lägre tryck eller att hajarna varit skadade genom fiske vet vi inte.

Trollhajen är en relativt primitiv haj. Den har t.ex. ett tydligt "fönster" på ovansidan av huvudet.

Fönstret på huvudets ovansida Foto: C. Stenberg

Den har även ett veck på magen vilket bara andra primitiva hajarter har.

Vecket på magen visar på tidigt ursprung Foto: C. Stenberg

Namnet trollhaj kommer från tenguzame - det ursprungliga japanska namnet. (Idag kallas den dock huvudsakligen mitzukurizame i Japan.) Tengu är ett mytiskt väsen som är en korsning mellan fågel och människa. Zame betyder haj. Trollhajen har nämligen en fågelnäbbsliknande käft vilken den kan skjuta ut extremt långt, jämfört med andra andra hajarter. När den inte äter är käften normalt indragen.

Trollhajen har smala vassa tänder som den fångar fisk och salper med på stora djup Foto: C. Stenberg

NHK gjorde för några år sedan en lång dokumentär om trollhajar, där man bland annat försökte fånga och filma dem med en massa olika undervattensrobotar. Klippet nedan kommer från dokumentären och visar hur trollhajen skickar ut sina käkar när den ska fånga ett byte.

Vithajen Lydia skapar rubriker

Vithajen Lydia märktes den 2 mars utanför Jacksonville, Florida. Den 4,4 meter långa honan är numera världskänd sedan hon satt kurs mot Storbritannien. Just Storbritannien har i många somrar "önskat sig" vithajar. Varje sommar kommer nya "larm" om vithajar utanför Cornwall 1999, 2003, 2007, 2013.... Ja ni fattar, det finns "vithajslarm" för varje år. Ganska snabbt brukar kunniga dock kunna konstatera att det handlar om en storväxt släkting till vithajen: brugden. Brugden är till skillnad från vithajen planktonätare och relativt ofarlig. De kan hoppa högt över vattenytan och har därmed potential att skada en människa som råkar befinna sig under den, men som vanligt är det människan som hunnit först och idag är brugden hotad av utrotning.

Tillbaka till Lydia. Just nu verkar hon följa den mittatlantiska ryggen. Djupet här är mellan 2000 och 3000 meter. Omgivande botten ligger på mellan 4000 och 6000 meter. Vithajar har visat sig kunna dyka ner till 1200 meter  så hon kanske ägnar sig åt lite sightseeing mellan ätandet.

Är Lydia unik på något sätt? Tidigare märkningsförsök visar att blåhajar korsar Atlanten, liksom pigghaj, och många andra hajarter rör sig över stora områden. Det som är unikt med Lydia är att forskare för första gången kanske kan bevisa att vithajar rör sig tvärs över Atlanten.

Och även om det ännu inte finns några bevis för att vithajar finns utanför Storbritanniens kust, så vet vi att de dyker upp på vår sida av Atlanten. De största vithajarna är faktiskt fångade utanför Malta. Och det har fångats vithajar utanför bland annat Balearerna (Mallorca etc.), Korsika, Libyien, Turkiet och Adriatiska havet. Stora vithajshonor har fångats i fasta tonfiskredskap utanför Sicilien vilket lett till teorin att de föder sina ungar där.

Medelhavets vithajar tycks för övrigt härstamma från Australien. Genetiska studier visar att någon vithaj "simmade fel" för 450 000 år sedan och la grunden till dagens population. Andra studier visar att fastän vithajen vandrar långt och mycket så återvänder de helst till området där de föddes för att själva föda sina ungar och bara utanför Australien finns två distinkta populationer med små interaktioner.

Så om inte Lydia är född i Medelhavet är det väl mest troligt att hon snart simmar hemåt, till den amerikanska kusten.

Besök hos Emma Knyckare

I måndags, den 10 februari, gästade jag Emma Knyckare i hennes program "Knyckare i P3". Emma skulle lära sig mer om hajar, men det kom (förstås) att handla mycket om hajolyckor.

Lite revansch från Fantasterna fick jag i alla fall. Där åkte jag ut redan som andra person (av fem), eftersom jag fick knepiga frågor och fiskskelett. Men jag fick ju ingen hajfråga och de kunde inte heller hitta fyra personer i Sverige som kunde tävla om hajar mot mig. Emma ställde sin svåraste hajfråga till mig..

Vill ni lyssna på mig och Emma så klickar ni här.

Här ser ni Emma Knyckare till vänster och jag till höger.

Haj eller delfin?

Under nyårshelgen exploderade internet med bilder på två barn som leker i vattnet i Kalifornien. När mamman June Emerson kom hem från dagens utflykt vid havet och tittade på bilderna hon tagit så ser hon att barnen inte varit ensamma i vattnet...

Genast skrek media ut att det varit en haj i vattnet - vithaj förstås - och så var drevet igång.

CNN kontaktade filmmakaren Jeff Kurr som sa att det rörde sig om en vithaj medan hajdoktoranden David Shiffman hävdade att det var en delfin.

Jeff Kurr är känd från Discovery Channels Shark Week med filmer som Air Jaws I och II, Shark After Dark, Great White Invasion, Air Jaws Apocalypse och Great White Serial Killer. Han är inte biolog och har antagligen ett visst intresse i att folk behåller en lagom rädsla för vithajar.

David Shiffman driver bland annat en väldigt läsvärd blogg "Southern Fried Science" där han ofta benar ut aktuella hajfrågor. Eftersom jag delar Davids uppfattning i denna frågan - att det rör sig om en delfin på bilden och inte en vithaj, så uppmanar jag er att läsa hans inlägg om saken. Jag kan helt enkelt inte beskriva det bättre själv.