Märkta vithajar går nära Kaliforniens kust

Det finns många sätt att märka fisk. Man kan till exempel sätta fast olika typer av plastmärken på fisken. Eller använda sig av akustiska märken.

Ett typ av märke är floy, som fästs med ett ankare på samma sätt som prislappen i klädesplagg. För att få ut någon användbar information krävs det att fisken återfångas och att data som storlek och fångstplats rapporteras. Detta märke är billigt och kräver inte så stor insats. Det används mycket på smolt, som är juvenil laxfisk. Det är inte så givande att använda dessa på fisk som inte ingår i något fiske (kommersiellt eller sportfiske) eftersom du helst inte ska fiska efter eller fånga fredad fisk.

Floy

En annan form av märkning är PIT (passive inductive transponder) tags. Dessa kan vara små som riskorn och injiceras i små fiskar. När sedan den märkta fisken passerar en läsare får du upp den data som är lagrad på märket. Mina katter är id-märkta på detta vis.

PIT- tag

Jag har själv jobbat mycket med VEMCOs utrustning. Både deras stora, otympliga VRAP (Vemco Radio Acoustic Positioning) system - vi åkte till Franska Polynesien ihop, men det är en annan historia - och på senare år deras mer behändiga VPS (VEMCO Positioning System). Dessa utrustningar lyssnar dels efter den signal den märkta fisken skickar ut, dels lyssnar mottagarna efter varandra. På så sätt får man en uppfattning om var fisken befinner sig i förhållande till de olika mottagarna och det ger en exakt position. Vi har märkt ål i Göta älv med denna typ av utrustning. Mottagarna har fått stå ute i månader innan vi tagit in dem och läst av våra data. Lika spännande varje gång.

Hajar är lite större och därför kan de lättare bära större märken som kan lagra mer data. Men som bekant behöver inte hajar och andra fiskar inte gå upp till ytan för att andas, så satellitmärken - som är extremt dyra - kanske inte alltid är de mest (kostnads)effektiva märkena. Det finns märken som loggar data som tid, djup, temperatur och ljus. Med dessa data kan forskarna sedan uppskatta var fisken rört sig. Märkena är alltså billigare, men forskarna är beroende av att någon hittar och skickar in märket till sig. Pop-uppmärken fungerar på liknande sätt. Vid en förinställd tid lossnar de från fisken, flyter upp till ytan och läses av av en satellit när den passerar. Det kan vara värt den extra kostnaden för att få tillbaka sina data.

Satellitmärken som skickar ut positionen kontinuerligt funkar bäst på djur som regelbundet går upp till ytan för andas. Det finns arter, som vithaj, brugd och valhaj, som regelbundet går uppe i ytan. Satellitmärken är väldigt dyra, mycket för att uppkopplingen mot satelliten kostar. Men oj vad spännande det är att kunna se i realtid var en märkt haj har rört sig.

I Kalifornien har man använt sig av en metod som liknar VEMCOs - med hjälp av en apparat som kallas wave glider lyssnar forskarna efter märkta hajar. Projektet har sett att hajarna delar sin tid mellan att simma kustnära och på djupare vatten. De uppskattar antalet vithajar till 250 stycken längs den Kaliforniska kusten.